Cleanliness is next to… kemikaliesanering.

Kemikaliesanerad vardag – del fyra (läs även del ett, två och tre för fler tips)

dammsugare Följande rader är lite svåra att skriva: Städa oftare hemma. Dammsug och våttorka regelbundet. Sådär ja. Nu var det gjort. För vissa känns det här naturligt, ja kanske rentav hemtamt. Så är icke fallet för mig. Tidigare hälsades jag välkommen hem av glatt virvlande dammråttor och om jag tyckte dammsugaren blängde anklagade på mig vände jag helt sonika i hallen och begav mig ut till varma, sköna krogen. Efter mörkrets inbrott kunde jag helt enkelt låtsas att dammsugaren var en inbrottstjuv som stod och tryckte i hörnet, långt mindre obehagligt än att behöva städa.

Nyckelordet här är alltså tidigare. För nu hinner inga dammkorn ansamla sig innan de är historia. De försöker trycka sig mot väggen och göra sig osynliga, men jag är genast där med våt trasa och ett elakt flin för att förpassa dem till närmaste sophink.

Vadan denna städiver? undrar du.

Jo, det ska jag tala om: Enligt Andreas Prevodnik, kemikaliehandläggare på Naturskyddsföreningen så är varenda liten dammpartikel en potentiell fiende,

– Dammet innehåller en provkarta av de kemikalier som finns i hemmiljön. Vi kan sedan andas in dammet, få i oss det via maten – vilket är vanligast – eller genom att det landar på vår hud, där fettlösliga kemikalier kan tas upp, säger Andreas Prevodnik.

I den fantastiska boken Den flamsäkra katten (köp den här) lär vi oss om mängden flamskyddsmedel i dammråttorna som susar runt på golvet. Flamskyddsmedel som hittar permanent hem i ludna små kattkroppar.

denflamsakrakatten_420x180

Nu förstår du varför jag helt plötsligt är på hugget när jag ser ett dammkorn virvla förbi. Vad bär det med sig och har det planerat ta plats i min, eller kanske min dotters lilla kropp?